Vad bedöms?
Innehållet i diskrimineringslagen omfattar främjande av likabehandling (kapitel 2), förbud mot diskriminering (kapitel 3) och rättsskydd för diskrimineringsoffer. Innehållsmässigt sett kan bedömningen av likabehandling delas in i två delområden, som är:
- Identifiering av diskriminering och ingripande mot diskriminering
- Främjande av likabehandling.
Identifiering av diskriminering och ingripande mot diskriminering
Ett av de centrala målen i diskrimineringslagen är att förebygga diskriminering. Identifiering av diskriminering är en viktig del av bedömningen av likabehandling. När bedömningen görs finns det skäl att veta vad som avses med diskriminering i dess olika former enligt diskrimineringslagen, vad som är förbjuden diskriminering och vad som är lagligt bemötande, vad som avses med positiv särbehandling, vad rimliga anpassningar är och hurdan diskriminering som förekommer bland olika befolkningsgrupper.
Enligt diskrimineringslagen får ingen diskrimineras på grund av ålder, ursprung, nationalitet, språk, religion, övertygelse, åsikt, politisk verksamhet, fackföreningsverksamhet, familjeförhållanden, hälsotillstånd, funktionsnedsättning, sexuell läggning, eller någon annan orsak som gäller en personlig egenskap. Diskriminering är förbjudet oberoende av om den baserar sig på personen själv eller en omständighet eller ett antagande som rör någon annan. Förutom direkt och indirekt diskriminering omfattar diskriminering enligt lagen trakasseri, vägran att göra rimliga anpassningar och instruktioner eller befallningar att diskriminera.
Bedömningen av förekomsten av diskriminering kan göras såväl vad gäller personalpolicyn som verksamheten. I samband med bedömningen är det möjligt att försöka få svar på till exempel följande frågor:
- Förekommer diskriminering i dess olika former i organisationen eller i dess tjänster?
- På vilket sätt har uppkomst av diskriminering iakttagits?
- Hurudana grupper är föremål för diskriminering?
- Hurdana förfaranden är i användning för att ingripa mot diskrimineringssituationer?
- Hur effektiva är dessa?
- Hurdana åtgärder är i användning för att förebygga diskriminering? (påverkan av attityder osv.)
- Hurdan information om diskriminering inom organisationens bransch är tillgänglig?
- Får personer med funktionsnedsättning ändamålsenliga och rimliga anpassningar?
- Beaktas icke-diskriminering i platsannonser?
Diskrimineringslagen definierar också tillåten särbehandling. Enligt lagen är inte all särbehandling som grundar sig på en orsak som anknyter till personen, såsom hälsotillståndet, ålder, medborgarskap osv. diskriminering. Enligt 11 § i diskrimineringslagen är särbehandling inte diskriminering om behandlingen baserar sig på lag och den har ett godtagbart mål och om metoderna för att uppnå målet står i rätt proportion. Till exempel tobaks-, alkohol- och trafiklagstiftningen innehåller bestämmelser om olika åldersgränser och krav.
Också en annan indelning än den som grundar sig på lagen kan vara ett godtagbart syfte med avseende på de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna. Till exempel åtgärder som förebygger diskriminering bland unga, främjande av likabehandling av språkgrupper eller understöd till religiösa minoriteter är inte diskriminering, eftersom de med tanke på de grundläggande fri- och rättigheterna har ett godtagbart syfte. Sådana syften är till exempel främjande av språkliga och kulturella rättigheter, icke-diskriminering och främjande av jämställdhet och minoriteters rättigheter.
Inte heller positiv särbehandling, som syftar till att främja faktisk likabehandling eller att förhindra eller undanröja olägenheter som beror på diskriminering är diskriminering enligt 9 § i diskrimineringslagen. Positiv särbehandling ska med tanke på de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna ha ett godtagbart syfte och den ska vara planerad, stå i rätt proportion och vara tillfällig. Positiv särbehandling utgörs av till exempel rekryteringsåtgärder som syftar till att öka andelen underrepresenterade grupper, till exempel invandrare, av personalen. Positiv särbehandling får dock inte bli diskriminerande för andra.
Enligt 12 § i diskrimineringslagen är särbehandling berättigad i arbete och val till en arbetsuppgift, om särbehandlingen föranleds av verkliga och avgörande krav som gäller arbetsuppgifternas art och utförande och särbehandlingen är proportionerlig för att ett legitimt syfte ska uppnås. Exempel på detta är att det förutsätts att sökanden hör till ett visst trossamfund när en prästtjänst tillsätts eller att en kinesisk restaurang söker arbetstagare av kinesiskt ursprung.
Enligt diskrimineringslagen är diskriminering
| Direkt diskriminering (10 §): en person behandlas på ett ofördelaktigare sätt än någon annan har behandlats, behandlas eller skulle behandlas i en jämförbar situation. |
En näringsidkare vägrar släppa in en person med funktionsnedsättning till sin affärslokal. |
| Indirekt diskriminering (13 §): regler, kriterier eller förfaringssätt som framstår som jämlika kan komma att missgynna någon på grund av en omständighet som gäller den enskilde som person. |
Fullständiga kunskaper i finska förutsätts vid rekrytering, även om dessa kunskaper inte är nödvändiga för att utföra arbetet. |
| Trakasserier (14 §): Ett beteende som syftar till eller som leder till att en persons människovärde kränks och beteendet skapar en stämning som gör att personen förnedras eller förödmjukas eller som är hotfull, fientlig eller aggressiv gentemot honom eller henne. |
Rasistiska skämt i kränkningssyfte eller skällsord till en kollega som hör till en sexuell minoritet är exempel på trakasseri. |
| Instruktioner eller befallningar att diskriminera (8 §): En instruktion, anvisning eller en plikt som getts i anknytning till diskriminering eller för att åstadkomma diskriminering. |
En krögare befaller vaktmästarna i entrén att se till att personer som hör till en viss befolkningsgrupp inte har tillträde till krogen. |
| Vägran av rimliga anpassningar (15 §): Myndigheter, utbildningsanordnare, arbetsgivare och de som tillhandahåller varor eller tjänster vilka låter bli att göra sådana ändamålsenliga och rimliga anpassningar som behövs för att trygga likabehandling av personer med funktionsnedsättning gör sig skyldiga till diskriminering. |
Arbetsgivaren vägrar göra nödvändiga rimliga arrangemang som en arbetstagare med funktionsnedsättning behöver för delta i en arbetsintervju. |
| Förbud mot diskriminerande platsannonser (17 §): En arbetsgivare som annonserar om en ledig anställning, tjänst eller uppgift får inte obehörigen ställa krav på de sökande i fråga om sådana egenskaper eller omständigheter som gäller dem som personer och som avses i denna lag. |
Ett bussbolag förutsätter finskt medborgarskap av sökandena i sin annons om en ledig förartjänst. |
| Förbud mot repressalier (16 §): Ingen får missgynnas eller behandlas så att han eller hon drabbas av negativa följder därför att han eller hon har åberopat rättigheter eller skyldigheter enligt diskrimineringslagen, medverkat i utredningen av ett diskrimineringsärende eller vidtagit andra åtgärder för att trygga likabehandling. |
Arbetsgivaren flyttar en arbetstagare till andra, mindre krävande arbetsuppgifter efter att arbetstagaren underrättat arbetarskyddsmyndigheten att han eller hon upplevt diskriminering. |
Uppföljning av diskriminering och förbud mot behandling av känsliga uppgifter
När uppgifter om diskriminering inhämtas finns det skäl att känna till regleringen om integritet. Personuppgiftslagen tryggar skydd för privatlivet och andra grundläggande rättigheter som gäller integritetsskyddet i behandlingen av personuppgifter. Lagen tillämpas på behandling av personuppgifter och den innehåller bland annat ett förbud att behandla känsliga uppgifter. Personuppgiftslagen hindrar dock inte inhämtning av uppgifter om diskriminering, så länge som de uppgifter som inhämtas inte är av personuppgiftskaraktär. När likabehandlingen bedöms är det viktigt att komma ihåg att:
- De uppgifter som inhämtas med olika metoder får inte bilda personuppgifter eller personregister.
- Enkäter om likabehandling ska besvaras anonymt.
- Vid en enkät finns det skäl att förvissa sig om att svaren utifrån en annan parameter (än namnet) inte kan kopplas till en viss person.
Vad är en personuppgift?
- med personuppgift avses alla slags anteckningar som beskriver en fysisk person eller hans egenskaper eller levnadsförhållanden som kan hänföras till honom själv eller till hans familj eller någon som lever i gemensamt hushåll med honom,
- med behandling av personuppgifter avses insamling, registrering, organisering, användning, översändande, utlämnande, lagring, ändring, samkörning, blockering, utplåning och förstöring av personuppgifter samt andra åtgärder som vidtas i fråga om personuppgifterna,
- med personregister avses en datamängd som innehåller personuppgifter och som består av anteckningar som hör samman på grund av sitt användningsändamål, och som helt eller delvis behandlas med automatisk databehandling eller har ordnats som ett kartotek, en förteckning eller på ett annat motsvarande sätt så att information om en bestämd person kan erhållas med lätthet och utan oskäliga kostnader.
Känsliga personuppgifter
Med känsliga uppgifter avses personuppgifter som beskriver eller vilkas syfte är att beskriva
- ras eller etniskt ursprung,
- någons samhälleliga eller politiska uppfattning eller religiösa övertygelse eller medlemskap i ett fackförbund,
- en brottslig gärning eller ett straff eller någon annan påföljd för ett brott,
- någons hälsotillstånd, sjukdom eller handikapp eller vårdåtgärder eller därmed jämförbara åtgärder som gäller honom,
- någons sexuella inriktning eller beteende, eller
- någons behov av socialvård eller de socialvårdstjänster, stödåtgärder och andra förmåner inom socialvården som någon erhållit.
Diskriminering i olika befolkningsgrupper
Varje människa kan utsättas för diskriminering eller fördomar på grund av en orsak som anknyter till hans eller hennes person, såsom ålder, religion, hälsotillstånd osv. Person som hör till grupper som är föremål för negativa stereotyper och fördomar löper särskild risk att utsättas för diskriminering. Trots att diskrimineringsmekanismerna ofta liknar varandra, varierar diskrimineringssituationerna i olika grupper. Kunskap om specialfrågor som gäller olika grupper kan underlätta identifieringen av diskriminering. Nedan följer exempel på diskriminering och omständigheter som påverkar likabehandling med avseende på diskrimineringsgrunderna:
Exempel på erfarenheter av diskriminering bland olika befolkningsgrupper
Romer
- Fördomar mot romer gör att romer inte har lika möjligheter att sysselsättas.
- Romska barn mobbas mer än andra barn i skolan.
- Särskilda villkor ställs för romska familjer då de hyr en bostad/ingen hyresbostad beviljas alls.
- Det är lätt hänt att en romsk anställd eller kund anklagas först för en stöld som sker på en arbetsplats eller i en butik.
Samer
- Kommunen vägrar erbjuda dagvård eller äldrevård på samiska, även om den har tillräckliga resurser för detta.
- Hatprat om samer på Internet.
- Samiska ungdomar upplever att de diskrimineras på grund av deras kulturella bakgrund.
Invandrare
- Rasistiska skällsord och våld på offentliga platser mot personer som hör till synliga minoriteter (mörkhyade och andra med ett utseende som avviker från majoritetsbefolkningens utseende).
- Krav på språkkunskaper ställs i ett arbete där språkkunskap inte är nödvändigt för att utföra arbetet.
- En person med ett främmande namn eller som talar finska med brytning har svårare att sysselsätta sig jämfört med urfinländare.
Personer med funktionsnedsättning
- En rullstolsburen person har inte tillträde till icke-tillgängliga butiker, arbetsplatser eller klassrum, trots att tillträde vore möjligt att ordna med rimliga åtgärder.
- Personer med nedsatt hörsel hör inte debatten i bullriga mötesomgivningar och nekas användning av induktionsslingor.
- En synskadad kan inte delta i ett inträdesprov till ett universitet, eftersom provet grundar sig på att den som avlägger provet kan se, trots att själva studiebanan och studierna är möjliga för honom eller henne.
Sexuella minoriteter
- En person vågar inte berätta om en partner av samma kön för sin arbetsgemenskap av rädsla för diskriminering.
- Homosexuella utsätts för hatbrottslighet.
- En ung person/vuxen som hör till en sexuell minoritet tvingas höra kränkande skämt i skolan/på arbetsplatsen.
Barn och unga
- Barn och unga hörs inte då beslut som gäller deras liv fattas.
- De unga är i sämre ställning på arbetsmarknaden.
- Diskriminering, mobbning och sexuellt trakasseri förekommer i skolorna.
Åldringar och ålderstigna personer
- Åldringar upplever att de ses som sjuka personer eller att de inte kan påverka avgöranden som gäller deras eget liv.
- Ålderstigna personer diskrimineras på arbetsmarknaden.
- Åldringars behov förbises i planeringen av e-tjänster.
Grupper av personer med religiösa eller icke-religiösa övertygelser
- Omständigheter som anknyter till en persons klädsel eller religionsutövande ses som ett hinder för att arbeta, då de i själva verket inte utgör något hinder.
- Personer som hör till religiösa minoriteter möter fördomar och har svårare att hitta jobb.
- Hatbrottslighet (våld och skadegörelse) riktar sig mot religiösa minoriteter.
Mångbottnad diskriminering
- En romsk åldring diskrimineras såväl på grund av han eller hon är rom och samtidigt en åldring.
- En invandrare med funktionsnedsättning väljs inte till en arbetskraftspolitisk integrationskurs, eftersom han eller hon anses ha sämre sysselsättningsmöjligheter än andra.
- Barn med invandrarbakgrund löper större risk att mobbas i dagvården eller i skolan.
- Partnern till en åldring som hör till en sexuell minoritet erkänns inte som en familjemedlem i sjuk- eller äldrevården.
Främjande av likabehandling
Främjande av likabehandling är en mer omfattande ärendehelhet än diskriminering och ingripande mot sådan. Likabehandling och främjande av likabehandling kan granskas ur till exempel följande perspektiv: likabehandling av befolkningsgrupper (granskning enligt diskrimineringsgrunder), en organisations funktioner eller goda relationer mellan befolkningsgrupperna. I bedömningen av likabehandling finns det skäl att beakta såväl det formella som det faktiska genomförandet av likabehandling i arbetsgemenskapen och i verksamheten.
Formell likabehandling
Med genomförande av formell likabehandling avses att människor ska behandlas på samma sätt utan att diskrimineras i liknande situationer.
Faktisk likabehandling
Aktivt främjande av likabehandling kan innebära en avvikelse från principen om likabehandling, för att faktisk likabehandling för grupper i svagare ställning ska tillgodoses. Detta förutsätter att de förhållanden som hindrar att likabehandling uppnås ändras.
Positiv särbehandling
Positiv särbehandling är ett medel för att uppnå faktisk likabehandling och förebygga eller undanröja olägenheter av diskriminering. Den ger möjlighet till att beakta en orsak som gäller den enskilde som person till exempel i rekryteringen, i en läroinrättning eller utbudet av tjänster. I praktiken handlar positiv särbehandling om att vidta åtgärder som förbättrar ställningen och förhållandena för en viss grupp i svagare ställning (t.ex. barn eller minoriteter). Arbetsförmedlingstjänster för unga, påskyndat förfarande för att bedöma behovet av socialtjänster för åldringar personer eller språkkvoter vid läroinrättningarna är exempel på positiv särbehandling. Positiv särbehandling ska stå i rätt proportion till målen och får inte bli diskriminerande för andra grupper.
Rimlig anpassning
Med rimliga anpassningar tillgodoses faktisk likabehandling av personer med funktionsnedsättning i olika situationer. Rimliga anpassningar är en skyldighet enligt diskrimineringslagen och försummelse av denna ses som en diskrimineringsform. Enligt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning avses med rimliga anpassningar nödvändiga och ändamålsenliga anpassningar som inte innebär en oproportionerlig eller omotiverad börda när så behövs i ett enskilt fall för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning på lika villkor som andra kan åtnjuta eller utöva alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.
Granskning enligt grupp
Idén med en granskning enligt grupp är att reflektera över om personer med olika bakgrund har jämlika möjligheter att verka i organisationen eller att anlita de tjänster som den producerar. I samband med en bedömning är det också möjligt att försöka identifiera medel med vilka det är möjligt att främja likabehandling av personer med olika bakgrund. En förutsättning för att göra en bedömning är att organisationen har tillräcklig information och kunnande om specialfrågor som gäller grupper. Medvetenheten kan ökas till exempel genom att utbilda personalen och inkludera frivilligorganisationer som företräder olika grupper i bedömningen.
En reflektion över de exempelfrågor som presenterats i den följande tabellen kan göra det lättare att komma igång med bedömningen.
| Målet för bedömningen | Likabehandling av personalen | Likabehandling i verksamheten |
|---|---|---|
| Ålder |
|
|
| Ursprung och medborgarskap |
|
|
| Språk |
|
|
| Religion och övertygelse |
|
|
| Åsikt, politisk verksamhet och fackföreningsverksamhet |
|
|
| Familjeförhållanden |
|
|
| Hälsotillstånd |
|
|
| Funktionsnedsättningar |
|
|
| Sexuell läggning |
|
|
Granskning av en organisations funktioner
Främjande av likabehandling kan också granskas utifrån hur organisationens funktioner utvecklas. Funktionerna i organisationer inom olika branscher avviker naturligtvis från varandra. Ur likabehandlingsperspektiv förutsätter till exempel utveckling av funktionerna vid en läroinrättning andra åtgärder än åtgärderna för att utveckla polisens funktioner. De flesta organisationer har dock många likheter vad gäller personalpolicy eller till exempel delområdena i en serviceprocess. Syftet med en funktionsorienterad bedömning är att granska hur jämlika en organisations olika funktioner är, hur problem som anknyter till likabehandling kan identifieras och med vilka medel likabehandling kan främjas.
I exemplen nedan beskrivs allmänna funktioner som anknyter till personalpolicyn och verksamheten och hur det är möjligt att på ett målinriktat sätt främja likabehandling i dessa. Därtill innehåller tabellen exempel på bra praxis för att kunna uppnå de uppställda målen.
Främjande av likabehandling i personalpolicyn
| Verksamhet | Mål | Exempel på praxis |
|---|---|---|
| Ledarskap |
|
|
| Rekrytering |
|
|
| Introduktion |
|
|
| Personalutbildning |
|
|
| Avlöning av personalen, karriärsavancemang och fördelning av arbetsuppgifter |
|
|
| Utveckling av arbetshälsan och arbetsförhållandena |
|
|
| Arbetarskyddet |
|
|
| Utökad delaktighet bland arbetstagarna |
|
|
| Information och kommunikation |
|
|
Likabehandling i verksamheten
| Verksamhet | Mål | Exempel på verksamhetsmodeller |
|---|---|---|
| Utveckling av servicestrategin |
|
|
| Kundbetjäning |
|
|
| Rådgivning och servicehandledning |
|
|
| Tolktjänst och service på det egna språket |
|
|
| Specialtjänster |
|
|
| Kundrespons |
|
|
| Samarbete med olika befolkningsgrupper |
|
|
| Förebyggande av och ingripande mot diskriminering vad gäller tjänsterna |
|
|
| Information |
|
|
| Tillgänglighetsarbete |
|
|
| Beredning av lagstiftningen, anvisningar och policyer |
|
|
| Utveckling av upphandlingarna |
|
|
Granskning av relationerna mellan olika befolkningsrelationer
Likabehandling kan också bedömas utifrån relationerna mellan olika befolkningsgrupper. I detta fall utgörs föremålet för granskningen av hur det sociala klimatet i arbetsgemenskapen, eller i vidare utsträckning i samhället, påverkar funktionsförmågan hos personer från olika bakgrund. De centrala delområdena vid en granskning av relationerna mellan olika befolkningsgrupper är attityder, trygghet, växelverkan och delaktighet. En granskning kan göras för att utreda till exempel de attityder som råder kring olika befolkningsgrupper i organisationen, den upplevda tryggheten i verksamheten, möjligheterna att öppet vara sig själv, de omständigheter som påverkar växelverkan mellan olika grupper och erfarenheterna av delaktighet och påverkan hos personer med olika bakgrund. Stödmaterial har utvecklats för att granska relationerna mellan olika befolkningsgrupper, såsom indikatorer för goda relationer, vilka kan utnyttjas i bedömningen. Exempelmaterial finns på följande avsnitt på webbsidan Equality.fi:
http://www.yhdenvertaisuus.fi/kampanjat/good-relations/
Exempel på bedömning av likabehandling genom att granska delområden inom goda relationer mellan olika befolkningsgrupper
